Sarvodaya Ashram och byarna runt i kring - Tuffs första skolprojekt i Indien.

Start 1971
Ett av Tuffs syften var att på olika sätt verka för att uländernas situation väsentligt skulle förbättras. För detta ändamål hade man försökt vinna stöd genom olika aktiviteter som offentliga möten, studiecirklar, utställningar, demonstrationer, filmvisningar, flygbladsutdelningar mm.

Tidigt på året fick Samuel Strandberg som då befann sig i Gujarat, en delstat i nordvästra Indien, uppdraget att hitta en lämplig skola för ett direkt samarbete. Detta skulle bli nästa steg i Tuffs strävan att på ett mer effektivt sätt arbeta för ökade insatser till u-länderna.

Samuel föreslog Sarvodaya Ashram som han kände till och hans val blev godkänt. av styrelsen.
På årsmötet i mars beslöts att påbörja samarbetet med skolan och det bildades flera arbetsgrupper med olika inriktning för spridning av information, upplysning och för insamling av pengar.
En grupp hade ansvaret för att främja kontakt mellan Sverige och Indien. Detta gjordes i huvudsak genom att bjuda in Indiska föreläsare och att ordna med svenska studiebesök i Indien och på Sarvodaya Ashram. Även brevkontakter mellan svenska och indiska elever förmedlades.

Under de ca tio år samarbetet pågick skickades uppemot 900 000 kronor i huvudsak insamlade genom operation dagsverken och SIDA-bidrag.
Systerskolor blev ett begrepp under dessa år och kom att bli en betydande verksamhet i fortsatt u-lands stöd både i Indien men även i andra länder. Se under fliken Samarbetspartners,  VPSS/Indien

Läs även ”De första tio åren” under Om Tuff, Historik

Balwadies - förskolor för barn till fattiga säsongarbetare i Valodområdet

När det är säsong för att skörda sockerrören på de stora godsägarnas plantager flyttar sockerrörshuggarna, koytas, ner från sina byar och bor med sina familjer i ytterst primitiva hyddor. De lever under eländiga förhållanden och deras barn lämnas ensamma i lägren när föräldrarna arbetar. Genom samarbete med Bikhu och Kokila Vyas, Tuffs partner i Gujarat, startade Tuff 1984 lägerskolor i fem av lägren.

I varje tältskola fanns en lärarinna som tog hand om barnen varje förmiddag 6 dagar i veckan. Förutom enkel undervisning fick barnen sjunga, dansa, leka och höra sagor. Barnen ritar också kort (greeting-cards) som säljs av TUFF och skolbarn i Sverige till förmån för projektet. Varje "skoldag" avslutas med ett mycket omtyckt mellanmål. Under säsongen får barnen en omgång kläder; klänningar till flickorna och shorts och skjortor till pojkarna. En välutrustad lekplats  iordningställdes dit barnen i förskolorna fick komma en gång i veckan. Ett mycket populärt utflyktsmål.
På försök bedrevs också vanlig skolundervisning – klass 1 och 2 – för ca 30 barn till sockerrörshuggare. Skollokal var Tyresö Kommun Teachers´ house.
I 80 tältskolor i sockerrörslägren har ca 6000 barn fått förskoleundervisning under 5 månader från november till april. Skolorna finansierades till stor del av dagsverken från svenska skolor, främst Kumla och Nyboda skolor i Tyresö. Under 1987 började  ägarna till sockerrörsfabrikerna känna ansvar för misären i lägren och bidra med lika mycket som den svenska insatsen.
Indiska tidningar hade börjat uppmärksamma situationen för sockerrörsarbetarna och delstatsregeringen började på försök finansiera liknande verksamhet med den indisk-svenska modellen som förebild. Så situationen har förändrats för de fattiga sockerrörsarbetarna.

Under 1990-talet finansierade Tuff varje år enkel undervisning med mellanmål och en uppsättning kläder för ca 6000 barn till säsongarbetande sockerrörshuggare. I ca 80 av deras eländiga läger uppfördes ett stort skoltält, balwadie, som sköttes av en eller två unga lärarinnor.
Förutom enkel undervisning fick barnen sjunga, dansa, leka och höra sagor. Barnen ritade också kort (greeting-cards) som säljs av TUFF och skolbarn i Sverige till förmån för projektet. Varje "skoldag" avslutades med ett mycket omtyckt mellanmål. Under säsongen fick  barnen en omgång kläder; klänningar till flickorna och shorts och skjortor till pojkarna. .